Jan Björklund, visestatsminister i Sverige, utdanningsminister og partileder i Folkpartiet, samt Birgitta Ohlsson, EU-minister med ansvar for demokrati- og konsumentspørsmål skriver et innlegg i Expressen datert 1. september som setter lyset på hvorfor det er feil av Palestina-araberne å gå til det skrittet de arbeider for nå, nemlig å få en palestinsk stat på beina, og hvorfor det følgelig ville være galt av EU, og dermed FN å anerkjenne en slik «stat.»
I første rekke vil de palestinske selvstyremyndighetene ha Sikkerhetsrådet i FN til å anerkjenne at Palestina er en stat, eller at de har «rett» til en stat. Dette skaper ingen stat i seg selv. Nå har USA annonsert at de vil nedlegge veto i Sikkerhetsrådet, og da er palestinernes plan B å få FNs generalforsamling til å anerkjenne staten. FN er et demokratisk organ der avgjørelser stemmes over. Når vi vet at det blant FNs medlemsland er en hel del svært Israel-fiendtlige stater, blir det en høyst reell mulighet for at FNs Generalforsamling «anerkjenner» en palestinsk stat. Palestina-araberne mener dette vil styrke deres sak. Men en stat dannes definitivt ikke i FN. Det gjøres ved forhandlinger og avtaler mellom alle de berørte parter. Dette er et spill. Det går på følelser og synsing, ikke på fakta og kjensgjerninger.
Vi i Folkpartiet menar att en ensidigt utropad stat är fel väg att gå för att nå fred och en hållbar tvåstatslösning i regionen. Det uppnås bara genom fredsavtal mellan parterna efter förhandling och kan inte kommenderas fram av omvärlden. Ett erkännande i FN är nämligen inte samma sak som att en palestinsk stat faktiskt kommer att bildas. Att utropa en stat i FN är inte någon genväg förbi svåra och tuffa förhandlingar mellan palestinierna och Israel.
For å etablere en stat må visse forutsetninger ligge i grunn. Dette kan ingen avstemning i FN rokke ved. Palestina-araberne mangler en del av disse.
Den som vill utropa en stat måste också visa att man är beredd att bygga upp en stat som kan fungera. Gazaremsan styrs av Hamas som är stämplade som en terroristorganisation av stora delar av omvärlden, däribland Sverige genom Europeiska Unionen.
Hamas främsta mål är att utplåna Israel och man har konsekvent vägrat att ställa upp på kraven på att ta avstånd från terror, respektera ingångna avtal och erkänna staten Israels rätt att existera.
Folkpartiet støtter en palestinsk stat, og har ikke sansen for Israels boligbygging i det vi anser som Israels udelelige hovedstad, Jerusalem. Men de ser likevel klart Israels side av saken.
Vi är de första att kritisera Israel för sin bosättningspolitik och landets utrikesminister Lieberman bidrar inte till att öka omvärldens stöd för nationen. Men att överreagera och i FN erkänna Palestina i tron att det skulle öka pressen på Israel är fel.
Förtroendet för FN i Israel är redan mycket lågt. I Israel uppfattas detta av många som en kampanj och riskerar snarare att leda till att landet isolerar sig självt. I stället för att öka pressen på Israel riskerar ett erkännande av en palestinsk stat i FN innan en sådan finns på marken i Palestina snarare att minska motivationen på den israeliska sidan att leda förhandlingarna i mål.
Israel og PLO inngikk Oslo II-avtalen, der det klart fremgår at «ingen av sidene skal initiere eller ta noe skritt som vil endre status på Vestbredden og Gazastripen i påvente av utfallet av de permanente statusforhandlingene.» Når De palestinske selvstyremyndighetene nå likevel initierer og tar slike skritt, kan det føre til at Israel ser seg løst fra avtalen, og vil føle seg fri til også å «endre status» på både det ene og det andre.
Konflikten i Mellersta östern framstår ofta som olöslig, men har också lärt oss något. Det finns inga enkla lösningar. Att Israel lämnade södra Libanon år 2000 och Gazaremsan 2005 var i grunden bra. Men det var ett ensidigt israeliskt tillbakadragande. Eftersom det inte föregicks av förhandlingar fanns det ingen på motsatt sida som hade några förpliktelser att följa. I stället följde raketbeskjutning från Gaza och en förstärkning av den extremistiska rörelsen Hizbollah i Libanon.
Ett utropande av en palestinsk stat i detta läge skulle ta bort ett av de viktigaste incitamenten för parterna att fortsätta med en förhandlingslösning. Det skulle också undergräva Osloavtalet och allt det samarbete mellan parterna som mödosamt byggts upp de senaste 15 åren på en rad områden som till exempel vatten, säkerhet och skattesystem.
Folkpartiet peker med rette på den eneste farbare veien, nemlig forhandlinger. Dette er forutsatt i avtaler mellom partene, det er forutsatt i internasjonal lovgivning, og det må kunne regnes som historieløst og kunnskapsløst å gi sin stemme til anerkjennelse av en palestinsk stat i FN, uten disse forhandlingene som grunn for en eventuell stat.
Vi i Folkpartiet tog som ett av de första partierna i Västeuropa ställning för en tvåstatslösning där Israel kan leva i fred och säkerhet och där en palestinsk stat bildas på Västbanken och Gazaremsan. Frågan som nu ska avgöras handlar inte om ett ja eller nej till en palestinsk nationalstat, utan om en sådan stat ska utropas före eller efter det finns ett fredsavtal med Israel. En fredlig tvåstatslösning byggs genom ett fredsavtal, inte genom att FN väljer sida i konflikten.
